luzilla

Är hemma igen efter cirka 35 timmar på resande fot. Riktigt skönt att komma hem till ett
riktigt vintrigt Finland. Eftersom det varit lite snålt med bilder, å-ä-ö-prickar
och allmänna iakttagelser på bloggen tänkte jag nu bjuda på lite sånt, innan
bloggen får vila igen. Men först en uppdatering.

Sista dagen i Goa blev det fest på vårt stammisställe. Blue corner, heter restaurangen och
det var där vi bodde de första dagarna i Goa.  Blue corner har lyckats med att både locka
utlänningar och indier, det gör att det blir en skön mix av alla möjliga (och
omöjliga) människor. Kvällen (morgonen?) avslutades med en simtur, innan det
var dags att ge sig av hemåt.

Hemresan gick också bra. Förvånansvärt bra med tanke på att flygbolaget Kingfisher som
jag flög Goa-New Delhi hotades att stängas av indiska myndigheter på grund av
grova brister i säkerheten. Bolaget har länge kämpat med ekonomiska problem som
gjort att man börjat fuska med säkerheten.
De senaste två månaderna har också 24 (!!) piloter sagt upp sig + en hel
del kabinpersonal. Bolaget har också börjar kannibalisera sina egna plan, om en
del inte fungerade tog man den från ett annat plan… Det var verkligen inte
sådant man ville läsa om i lokaltidningen fyra dagar innan man flyger hem.
Bolaget fick tre dagar på sig att göra upp en säkerhetsplan som skulle presenteras
för flygmyndigheterna samma dag som jag flög hem. Jag höll tummarna för att ett
flygförbud inte skulle verkställas direkt (och att vi inte skulle krascha) och
det gick vägen.

Med det sagt vill jag ändå varmt rekommendera Indien som resmål. Så nära (cirka 7
timmars flyg från H:fors), men ändå så annorlunda. Vädret i mellersta och södra
Indien är perfekt med dryga, soliga 30 grader på dagen och drygt 20 grader på
natten.  (Medan det är kallt i norr, hittills har cirka 30 personer dött av kylan i vinter).

Goa är lite som Indien-light. Du får en smak av Indien, men paketerat på västerländsktvis.
Folk kan engelska och de är vana med turister, både på gott och ont. I
Karnataka och Kerala blev det mer folktomt. Men det var riktigt skönt.

Att vara kändis är något som jag aldrig vill prova på igen. Ibland har man ju funderat
hur det skulle vara att bli jagad, fotad, smygfilmad, skriva autografer, ombedd
att sjunga och bli utstirrad. Allt det har jag nu fått prova på, och det är
verkligen inte något jag saknar. Det kändes lite som att vara en
dokussåpakändis, med unga pojkar och flickor som ropade ”One picture pleeeease!”
Allt på grund av den ovanligt ljusa hudfärgen man har. Jag började fotografera
alla som ville fotografera mig. Det kändes mer rätt så.

Att få kommentarer som ”How can you be so white?” efter att man pressat i två veckor
är också lite otippat. Där köper de giftiga vit-med-sol krämer medan vi
västerlänningar pressar i hälsovådlig sol och solarium bara för att bli en
nyans mörkare. Att man aldrig är nöjd.

Det är också skönt att inte behöva pruta och bråka om priser mer. Där var det regel.
Till sist blev man bra på det, men det känns så fjuttigt ändå att bråka om
några euron eller center hit eller dit.

Busschaufförerna i Indien verkar ha en dödslängtan. Alla bussar vi åkte med kastade sig ut i livsfarliga omkörningar. De var duktiga, men när man vet att det dagligen dör 1 000
människor i trafiken så känns det lite trist. När jag åkte vespa fanns det
heller inga hjälmar i hela staden att hyra. En oväntad risk var att få kokosnötter
i huvudet. När jag och Wille var ute och körde small det ner en precis bakom
oss. Ibland har man procentarna på sin sida.

Att se alla tiggare och orättvisa var också tungt. Att kvinnor i många fall begränsas av
gamla traditioner, som till exempel  att det är en skam att vara änka eftersom man inte lyckats hålla liv i sin man, känns inte riktigt rätt. Förr var det också vanligt med änkebränningar. Det innebär att när den döda mannen bränns skulle änkan brinna med honom. Ännu i dag rapporterar man vissa fall av det här där den sörjande änkan kastat sig på bålet, på eget bevåg och påhejad av släktingar… Kvinnor kan också brännas
hemma, i så kallade spritköksolyckor där man påstår att hon snubblat på spritköket.
Orsaken till det kan till exempel vara att hon inte lyckats bli gravid, och
mannen och familjen försöker göra sig av med henne… Men som tur är börjar den
typen av ”olyckor” bli mer ovanliga. Man har också infört en lag som där man kontinuerligt utreder dödsorsaken hos alla nygifta kvinnor som dör plötsligt i början av äktenskapet.  Korruption finns också på alla nivåer i ”världens största demokrati”.  Det är såna saker som gör att det kan bli lite jobbigt.

Nu tillbaka till vardagen. Bloggen får vila tills nästa resa. Roligt att ni varit med.

Efter en resa som gick som pa rals ar vi nu tillbaka i Goa. Fran Gokarna splittrades var 10 man starka grupp at tre olika hall, vissa for inat landet till Humpty som ar en valdigt religios stad, andra for tillbaka till Goa for att mota flera svenskar som kommer att ansluta sig till var grupp. Jag och mamma for soderut langs kusten. Fran Karnataka nadde vi Kerala, som ar God’s country, om nagon undrar. Kerala var helt fantastiskt. Det basta pa resan. Inga turister, inga vasterlanningar, bara nyfiket, friendly indier.

Vi reste egentligen utan plan, men med buss. Pa bussarna fragade vi oss fram vad vi borde se. Vi hamnade i en liten by som heter Bekal fort. En vacker strand och ett mystiskt fort motte oss dar.  Dar stannade vi nagra dagar och sokte oss sedan upp norrut.

Och nu Goa igen. Nagra dagar till nu och sen blir det att fara hem igen. Lite vemodigt, men jatteskont ocksa. Som min mamma sa: ”Hoppas att vi kommer ihag hur bra vi har det nar vi kommer hem ocksa: mat, bostad och jobb”.

Nu borjar det nya aret narma sig har. Det ska firas med eldar och raketer.

Vespaturen gick bra. Vi sag flera beaches, konstiga roads och vanliga manniskor. En strand var sa hemlig att vi maste traska genom stora skogar och klattra over sma berg  innan vi hittade den mystiska paradisebeachen. Inget riktigt paradis var det. Mer annu ett stalle for gamla och nya hippies att samlas pa och komma narmare naturen. Sag lite ut som en taltby i rainbowcolors.

Snart blir det att styra kosan mot kommunistiska Kerala. Spannande!

Ett riktigt Gott Nytt Ar till er.

//

Nu har vi kommit fram till Gokarna. Det ar i staten Karnataka som ligger soder om Goa. I gar gick vi pa beachsightseeing.Genom att ga 1 timme hittar man tre strander. Stranden som ar narmast ar Gokarna mainbeach, men dar blir man sa lessen for det ar sa fruktansvart skrapigt. Men om man klattrar upp till ett tempel och sen ner for ett litet berg kommer man till en annan riktigt vacker strand med plamer och farre manniskor. Om man sen klattrar over annu ett berg kom man till Ombeach. Den var helt fantastiskt harlig. Med sand, klippor, palmer, kossor och fiskebatar. Pa vagen dit hittade vi en overvintrad hippie. Han guidade oss. Nar vi gick langs vagen kunde han beratta saker som. ”I den traddungen hade vi en gang en bra fest” och ”Har traffade jag en trevlig man. Han var fran Tyskland.”

Jag och Wille hann ocksa kora lite vespa i gar. Lite skrammande med vanstertrafik, alla manniskor, kor, barn, fors’ljare och yra turister, men otroligt roligt var det. I dag blir det antagligen ett nytt forsok, vi har hort att det finns en annu finare strand efter Ombeach, som heter Paradisebeach. Den tankte vi forsoka hitta i dag.

Ha det gott! //

Nu har vi firat jul har. Det blev inte riktigt som jag tankt mig. Det blev en liggande och spyende jul for mig och en annan i vart resegang. Inte sa kul. Jag slapade mig anda upp och satt med pa julmiddagen med famlijen. Vi ”at” tonfisk, redsnapper och baracuda med olika saser och tillbehor. Allt fangat av flitiga fiskare som varje morgon drar upp fisk och lagar sina fiskenat pa ”var” strand. Sen blev det en julbrasa och fyrverkerier, men da sov jag…

Annars har det varit ganska lugnt. En beachfest har vi hunnit med. Men den stangdes ner efter nagon timme eftersom agaren glomt att muta polisen/mutat polisen for lite. (Poliserna fortjanar superlite har och lever pa sina mutor.)

I morgon blir det antagligen att fara ut pa havet och snorkla, fiska och grilla var fangst pa en liten o har i narheten. Snart aker vi vidare harifran. Har stannat lite langre an tankt for att det varit sa mysigt. Inte sa turistiskt och en skon blandning med indier och turister.

Ha det bra!

//Luzilla

Efter en lang, annolunda (min medpassagerar forsokte halla min hand sa fort jag somnade…), resa vi nu bott 3 natter i sma hyddor pa en strand. Det kanns som att man ar i paradiset (eller expedition Robinson) nar man far somna till vagskvalpet. Anda minuset ar att straydogs borjar slass vid 2-tiden och slass och skaller till klockan4. Sen borjar krakorna slass pa vart hyddtak tills man orkar stiga upp och ta ett morgondopp…

Inga stora problem!

I gar var vi pa marknad och i dag blir det att paddla kanot. Vi har spelat massa volleyboll och hunnit sola lite. Ikvall blir det ett stadsbesok. Far se om man orkar kamma sanden och saltet ur haret och mota civilisation…

Ha det gott! (Och sorry for bristen av bokstavsprickar och bilder. Sitter pa ett internetcafe.)

Bloggen blev återupplivad ändå. Det har kliat i
fingrarna att få blogga och nu har jag äntligen en resa att på gång. I morgon
bär det av till Indien. Jag har lite resfeber, men inget värre. Lite rädd för
mödarbakterier och bedragare…

Så i morgon blir det att hoppa på tåget och sen blir
det flyg via Delhi till Goa. I Goa väntar, förhoppningsvis, min mamma, moster
och hennes familj. Vi kommer att stanna 3 veckor i Goa. Mina reskamrater
missade sitt flyg i Mumbai. I går fick jag mess av mamma som skrev att de
skumpade fram på slingriga kustvägar. Hoppas att de faktiskt är framme när jag
är det.

Funderar ännu vilka böcker jag ska ta med...

Vi har inte planerat något program ännu. Eventuellt
mycket sol, öl och chill. Men läste nyligen att de har en superbakterie där,
”undvik vatten och mat”, stod det i artikeln… Gott!

Jag tänkte försöka blogga från resan. Så följ gärna
med. Lite äventyr hade jag också tänkt hinna med mellan paraplydrinkarna. Eventuellt resor i Indien och extremsport.

I dag var det min näst sista dag på jobbet. Det känns lite konstigt. Tiden har bara  sprungit förbi. Det har varit otroligt lärorikt. Det blev kanske lite mer svensk valrörelse än jag hade trott, men väldigt intressant att  studera den på närmare håll också. Nästa helg ordnas ett gigantiskt seminarium  ”Inspiration världen”,  det skulle ha varit  roligt att vara här på det också och att ha sett den svenska  valvakan 19 september.  Men det hinner man nog med en annan gång.

Vi hade personaldag i dag. Tjejen på bilden har inget med texten att göra. Eller jo, det har hon. Så ser mina kollegor mej, ansiktsdrag för ansiktsdrag. Och allt som snurrar runt mig är förväntningar inför hösten. Jag fick också några böcker och en kasse.  Och  kassvis med lärdomar.

Imorgon kommer D. och hälsar på. Då blir det Vasamuseum och Standup-gala med Schyffert, Larsson, Glans och många fler. Treevligt. På söndag flyger vi hem.

Jag tror att den här bloggen får självdö nu. Det kändes helt kul i början att blogga, men eftersom jag är en ganska privat person och med framförhållning  så blir den väldigt tråkig. Inga spännande avslöjanden eller funderingar. Bara massa  vardagliga dagboksanteckningar. Jag tror att det här var nog sista gången den här bloggen fick komma med mig och resa någonstans. Men ganska kul har vi haft tillsammans.

Skönt om er och roligt att ni har varit med.

//        

  Hösten är snart här.

En helt otroligt rolig helg.

Vi har trampat vårt eget vin. Haft kräftskiva. Haft roliga hattar.  Minglat. Shoppat lite. Turistat lite. (Fastän jag var världens sämsta guide och H. den sämsta turisten.) Träffat konstiga, men underhållande, människor. Sett Micmacs (rekommenderas!).   Skrattat åt Doggelito som gett ut en låt som heter ”Hippare Hoppare” (tönt!) och Byggare-Bob som gräver sin egen grav.

Sett ett gängslagsmål med 10-20 personer som hoppade på varandra på perrongen i tunnelbanan. Väktarna var snabbt på plats, men det kändes som evighetslånga sekunder. Obehagligt.  

Fyra dagar kvar nu. Det har gått  märkligt snabbt. Slutspurtar med uppdatering och artiklar nu.

//